mera sport.

En fjärdedel av NHL:s grundserie är avverkad och Toronto-forwarden Phil Kessel är poängbäst med sina 29 poäng. På 21 spelade matcher har Kessel, draftad nummer fem totalt 2006, samlat ihop 16 mål och 13 assist.

Fortsätter amerikanen i samma tempo landar slutpoängen på 112, och nära dubblar sitt personliga rekord, 64 poäng, från förra året.

I natt gjorde ligans stora och mest lysande stjärna – Sidney ”Sid the Kid” Crosby – bejublad comeback inför en förväntansfull hemmapublik i Pittsburgh.

Och han gjorde knappast någon besviken
24-årige Crosby tog vid där han så abrupt tvingades att sluta – nämligen med att ösa in poäng. Före skadeuppehållet snittade Pittsburgh-forwarden 1,61 poäng per match och hade med största sannolikhet vunnit poängligan förra säsongen om det inte hade varit för den där svårläkta hjärnskakningens skull.

Nattens skörd blev två mål och två assist och var ett bevis på att den kanadensiska matchvinnaren från OS-finalen 2010 är tillbaka, och det med besked.

Crosbys spelar i ett topplag och med 61 matcher kvar av grundserien tror jag att ”Sid” kan vinna poängligan. För att lyckas med det måste han dels vara skadefri och dels snitta uppåt 1,8 poäng per match.

Ett snitt ingen tidigare klarat av att hålla under 2000-talet.

NHL:s poängligavinnare 2000-talet. Poängsnitt inom parantes.

2012 ???
2011 Daniel Sedin 106 (1,27)
2010 Henrik Sedin 112 (1,37)
2009 Evgeni Malkin 113 (1,38)
2008 Alexander Ovechkin 112 (1,37)
2007 Sidney Crosby 120 (1,52)
2006 Joe Thornton 125 (1,54)
2004 Martin St Louis 94 (1,15)
2003 Peter Forsberg 106 (1,41)
2002 Jarome Iginla 96 (1,17)
2001 Jaromir Jagr 121 (1,49)
2000 Jaromir Jagr 96 (1,52)

Zlatan Ibrahimovic hade en tung kväll på Parken i Köpenhamn senast. Och nu kommer nästa smäll.

Fotbollsstjärnans bok, ”Jag är Zlatan”, blir inte ”Årets Julklapp”. I stället föll Handelns utredningsinstituts val på den färdigpackade matkassen. Ni vet, Linas och liknande.

Självklart skiter Zlatan i allt vad matkassar heter. I hans världs kan han lika gärna köpa och lägga ner skiten med intäkterna från bokförsäljningen. Men en utmärkelse till hade säkert inte gjort svensken mindre rak i rocken.

Jag föredrar att välja när, var och vad jag ska äta.

Men en kasse jag gärna beställer hem i kväll, när uppblåsta och övervärderade engelsmän står menyn, är ”Zlatans fotbollskasse”:

1 strut
2 pkt smör-pass
2 kg trollfinter
1 knippe kämpaglöd

Tack!


AB

Tre Kronor inledde landkampssäsongen med en 2–5-förlust mot Tjeckien i Karjala Tournament. Matchen spelades i Örnsköldsvik, inför ögonen på bland annat Peter "Foppa" Forsberg, och var landskampspremiär i Modo Hockeys hemmaarena.

"Foppa" fick efter landskampen mot Tjeckien ge sin syn på senaste tidens tacklingar mot huvudet i elitserien. Rätt man att ställa frågan till, verkligen. Han som älskade att tacklas och vill bli ihågkommen för sin tuffa och uppoffrande stil.

"Foppa" nitade ofta sina motståndare schysst – men gärna när de inte var beredda. Kolla 3.50 in i klippet, när Joe Nieuwendyke träffar det hårdaste av hårdast.




Jag vill se mer kamp och fler tacklingar i elitserien.

Däremot vill jag inte se fega tacklingar som Sebastian Karlssons på Magnus Kahnberg. Man brukar prata om "tacklingar mot huvudet", och detta är skolexemplet att inte ta efter. Elva matcher avstängning för Karlsson, klart motiverat.



Luleås Jonas Berglund är inte puckförare när han träffas av "Tåget" – Brynäsbacken Simon Bertilsson. Sju matcher avstängning. Inte så mycket att säga om.




Modos Morten Madsen fick fyra matcher för denna tackling på Sebastian Lauritzen – trots att Brynäs-spelaren var puckförare. Avstängningen känns något mastig med tanke på att Madsen glider in i situationen och håller nere armarna. Han träffar huvudet och domarna ska döma utvisning för checking to head, vilket de inte gjorde.




AB, EX

Just nu är temperaturen plus sju grader i Bruksvallarna, och tittar man ut genom fönstret är det svårt att förstå att säsongspremiären för längdskidåkning sker i helgen.

Den lilla skidorten i Härjedalen är den enda plats i hela Skandinavien där skidtävlingar kan genomföras. I dag meddelade arrangörerna att premiären blir av, men att programmet justeras till endast fristil – 15 km för herrar på lördag och 10 km för kvinnor på söndag.

Norske skidstjärnan väljer Bruksvallarna
Dagens nyhet kom med en annan – nämligen att längdspårens ”Bad boy” Petter Northug ställer upp och gör som svenskarna säsongspremiär i Bruksvallarna. Det innebär en ny intressant duell mellan honom och Marcus Hellner.

Det vore extra skönt om Hellner kunde knäppa den norska skidstjärnan på näsa redan första tävlingsdagen.


AB, EX

November, ungefär så långt sträcker sig elitseriens styrelsers tålamod beträffande uteblivna sportsliga framgångar. Så har det sett ut under hela 2000-talet – trots att det finns forskning som visar på att effekten av att sparka tränare sällan ger önskad snabb effekt.

I går brast tålamodet hos chefernas i KHL-laget Atlant Mytisjtji och Bengt-Åke-Gustafsson, Tre Kronors före detta förbundskapten, fick sparken.

Och i dag föll elitseriens första offer. Att det var någon ur seriens sämsta lags led, Timrå, förvånar knappast någon. Det blev sportchefen Stefan Lindqvist som fick bära hundhuvet för lagets usla inledning och lämna skeppet – och inte huvudtränaren Perra Johansson.

"Bara resultat som räknas"
Uppenbarligen är styrelsen inte nöjd med hur lagets satts ihop, och då får ansvarig gå.

– Det är tråkigt att vi måste entlediga ”Linkan” som är en omtyckt person och brinner för klubben. I vår bransch är det bara resultat som räknas och dessa har tyvärr uteblivit de senaste åren, säger Christer Ericson, ordförande i Timrå IK, till lagets hemsida.

Helt rätt agerat i mitt tycke, bättre agera än inte alls. Men denna säsong är körd. Timrå är redan avhängda från slutspel och får kriga för att undvika kvalspel.

Nu tar Timrås ”Starke man”, assisterande tränaren Kent Norberg, över. Han ska både ska klara av jobbet som tränare och sportchef – en tuff uppgift. Medelpadingarna behöver stärka upp försvaret rejält och det blir ingen lätt uppgift så här långt in på säsongen.

AB

”40-miljonersmatchen”, hur kommer att den sluta? Jo, i ett rött, grönt och vitt hav av konfetti med Modo-spelare omringade av vilt jublande och segerrusiga fans som hoppat in på isen. Det var vad jag såg i drömmen i natt, i alla fall.

Om ett par timmar vet vi om det var en sann dröm.

Oavsett vilket lag som vinner kvällens rysare så hoppas jag man gör det under ordinarie speltid, eller åtminstone i förlängning. Men absolut INTE på straffar.

Jag förespråkar straffar. Tillför kanske inte spelare och lag så mycket, annat än poängen då, men betalande publik får lite extra underhållning. Och det tycker jag dem ska få.

Men i en kvalserie där klubbars existens och ekonomi står på spel – är straffar bara ett lotteri – och ett otyg som måste bort. Att två lag som hamnar på samma poäng och möts i en avgörande match, likt den i kväll mellan Modo och Södertälje – där vinnare fortsatt spelar elitseriehockey och förloraren får spendera närmaste året på bakgården som kallas Allsvenskan, känns inte okej.

Hockeyförbundet, till nästa år – gör om och gör rätt. Ta bort straffar i kvalserien.

AB, AB

Grattis Småland, snart har ni två lag i Elitserien - HV 71 och kvalserieledarna Växjö. Växjö straffade nämligen Modo i kväll och är bara en seger från att lämna ishockeyns bakgård och ta steget in i finrummet.



För ex-elitserielagen Modo och SSK håller kvalångesten båda i ett järnhårt grepp. Tre raka förluster och inget av lagen har längre sitt öde i sina egna händer. Nu seglar Rögle upp som näst högsta elitseriepretendent i stället.

Modo såg mycket pigga ut i inledningen, gick rakt på mål och det var just framför duktige Växjö-målvakten Oscar Ahlsenfelt som Per-Åge Skröder styrde in ledningspucken. Men i stället för att gasa och trycka på för 2–0 släppte man initiativet och lät hemmalaget komma in i matchen. 1–1 blev 2-1 och då vaknade Modo-spelarna till liv igen och blev desperata. Det räckte till kvittering från Ritchies klubba, men inte mer.

Ö-vikslagets problem sitter i huvudet och kallas för underskattning. Laget har gått in i kvalserien med fel inställning. Att vara bättre på papperet är en sak, men att visa det på isen är en annan.

HV 71 fick erfara detta mot AIK i SM-slutspelet och nu går Modo och SSK på samma mina. Inget av lagen är beredd att göra jobbet som krävs för att ta tillbaka sina elitserieplatser. Det är däremot Rögle och framför allt Växjö. Och därför ser tabellen ut som den gör.

AB, AB

Två raka förluster och klena 14 mål på 224 skott visar att Modo är lika röten som alla andra lag i kvalserien. Sämre till och med.

Jag vill dra det längre än så. Modo är katastrof-dåliga, baserat på förväntningar kontra utfall. Det är verkligen hög tid för General Manager Markus Näslund & Co att be om hjälp hos högre makter, annars kommer säsongen att sluta i allsvenskan.

Före kvalserien startade dömde jag ut lagen från allsvenskan och gjorde därmed om samma misstag som med AIK inför elitseriepremiären. Motivation slår ofta klass och har man dessutom en spelidé som alla i laget följer, ja, då kan liten tuva stjälpa stora lass.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag se Modo med bara två vinster under ordinarie tid när mer än halva kvalserien hade spelats.

Ö-vikslaget visar upp ett sjukt tafatt och krampaktigt spel, och varken spelare eller ledare ser ut att ha något botemedel. Markus Näslund har efterfrågat ”killer instinct” hos spelarna – att man vill vara tungan på vågen och visa att man klarar av pressen.

De orden ser ut att vara värt vatten i spelarnas värld, eller så har de inte fått höra dem.

Lubos Bartecko uttalande till Allehanda.se i dag får mig att höja på ögonbryna: "I mina ögon är vi det bästa laget i serien". Snacka om skev självbild. Just nu leder Växjö och därmed bäst.

Det är dags att ta av sig de färgade glasögonen och se Modo för vad de presterar, och inte för vad de skulle kunna prestera. En tabell ljuger aldrig och Modo landade dead last i elitserien. Sist alltså.

Tränaren Challe Berglunds förtroendekapital lär vara förbrukat i klubben och jag har svårt att se ex-Djurgårdare kvar till nästa säsong.

Även sportchefens insats måste synas. Fredrik Anderssons köp av Charlie Cook och Niko Dimistrakos blev kostsamt för klubben, både rent ekonomiskt och sportsligt. Och köpen av de allsvenska stjärnorna var inte så lyckade heller. Robert Rosén var skyttekung i Växjö förra säsongen men har inte blommat ut i Ö-vikslaget och är nu på väg tillbaka till Växjö, och i motsats till Modo på väg mot elitserien.

Per Svartvadet, Niklas Sundström och Mattias Timander – ryggraden i Modo under många år, är gamla elitserie-reliker där bäst före datum gått ut för länge sedan. Ingen ur trion har lyckats anpassat sig till den moderna och snabba ishockeyn. Detta gäller även Per Hållberg och Hans Jonsson, också trötta och "utarbetade" trotjänare i klubben.

Och bygger man ett lag kring trötta och slitna pjäser, ja då kan det sluta illa. Frågan är bara hur illa?

AB, AB

Nicklas Danielsson, 25 år, gjorde sin bästa säsong förra året men fick ändå packa hockeytrunken och lämna Djurgården. I dag är han nöjd med sitt beslut och trivs i nya hemstaden Örnsköldsvik med lagkamraterna i Modo Hockey.

I en öppenhjärtig intervju med Webbsporten berättar Nicklas Danielsson om sin första tid i Modo, hur det är att bo i en liten stad och varför han fick lämna Djurgården.

 

 

Det är en uppenbart glad och nöjd Danielsson som svarar på Webbsportens frågor. Och varför skulle han inte vara det – femte raka seger kom i går mot elitseriens hetaste lag - AIK - och laget klättrar uppåt i tabellen.

 

- Det var en viktigt seger mot ett bra AIK med sex raka segrar bakom sig. De kommer direkt från Allsvenskan och har gjort det väldigt bra hittills. Vi är nöjda med två poäng men hade självklart velat ha tre poäng, säger Danielsson om matchen i går som Modo vann med 2-1 efter förlängning, där Byron Ritchie avgjorde.

Modos säsong började bra med två raka segrar men sedan kom förlusterna och den numera klassiska rekordsviten – 266 minuter och 8 sekunder utan ett enda Modo-mål. För en utomstående ter sig rekordet omöjligt att slå. Och inte ens Danielsson har något bra svar på hans och lagets tillfälliga måltorka:

 

- Vi skapade chanser. Den tog i ribban, stolpen men pucken ville bara inte in. Vi försökte inte tänka så mycket på det utan hellre fokusera på att vara noggrannare i varje enskilt spelmoment. Till slut kommer målen.

 

Hockeymässigt – 11 (6+5) poäng på 20 matcher. Hur värderar du din egen insats?

- Jag är nöjd med min insats så här långt och att få spela med så bra spelare som Niklas Sundström och Per-Åge Skröder. Vi får mycket förtroende från Challe Berglund (tränare), både i fem mot fem-spelet och i powerplay. Det är klart, lite mer poäng hade man kunnat önska sig men så länge laget vinner spelar det mindre roll. Jag försöker tillföra laget energi genom hårt jobb och mycket skridskoåkning.

 

Modo-forwarden bryter ny mark och har aldrig tidigare bott så långt norrut eller in en liten stad som Örnsköldsvik.

 

- Jag trivs väldigt bra och grabbarna i laget har tagit väl hand om mig. Jag är en Uppsala/Stockholmkille men tror att flytten upp till Ö-vik är bra för min personliga utveckling.

 

Nicklas Danielsson tycker själv att han gjorde sin bästa säsong hittills med Djurgården förra året. Och framför allt i slutspelet där han bidrog starkt till lagets finalplats. Men poängskörden 20 (10+10) poäng i grundserien och 8 (4+4) poäng i slutspelet motsvarade inte sportchefens förväntningar på en forward som spelar i andrafemman.

 

- Han (sportchefen Janne Järlefelt) tyckte att 20 poäng var för lite och därför inte platsade i en första eller i en andra femma. Djurgården hade hoppats se en bättre utveckling från min sida.

 

Danielsson är noga med att påpeka att det absolut inte finns några hard feelings mellan honom och sportchefen. Modo-forwarden fortsätter:

 

- Och spel i en tredje- eller fjärdefemma diskuterades aldrig. De tog in Nisse Ekman, Daniel Widing plus att fanns yngre spelare som Djurgården hellre ville satsa på.

 

Ett beslut Modo säkert är glada för i dag.

Foto: modohockey.se

Omstart  - på riktigt. Full elitserieomgång i kväll och mitt fokus ligger på Modo-AIK.

 

AIK har gått från väntad bottenplacering till en sensationell fjärdeplats. Mycket tack vare sex raka trepoängare. I tisdags bevittnade jag deras senaste seger på Hovet då laget körde över ett till synes blekt och nyvaket Södertälje SK.

 

Modo:s säsong har hittills varit mycket upp och ner. Laget inledde serien med två raka segrar men sedan började förlustraden snabbt att växa sig större än vinstditon. Kulmen nåddes efter fyra raka förluster utan att göra ett enda mål – rekordnollorna som det kallades i pressen. Rekordet stannade vid 266 minuter och 8 sekunder när Anton Hedman till slut kunde spräcka målnollan mot Södertälje.

 

Övikslaget lyckades vända två negativa trender den sista lördagseftermiddagen i oktober. 0-2-underläge förvandlades till seger med 4-3 efter förlängning. Därefter fyllde laget på med ytterligare tre segrar innan serien tog paus för Tre Kronors spel i Karjala Cup.

 

Fystränaren Joakim Bäckström har enligt rapporter kört hårt med grabbarna såväl inför elitserien som under landslagsuppehållet. Det talas om att det är hans förtjänst att Modos nolla i kolumnen för skador fortfarande är intakt efter 19 spelade omgångar. Jag har själv tränat och lirat innebandy med "Jocke" och VET hur tuff  han var på planen och hur hårt han tränade. Där är Modo-spelarna i mycket goda händer.

 

Men vart är Modo på väg? Ena dag upp, andra dagen ner, det är känslan. Kanske har Challe Berglund nu hittat rätt i femmorna och spelarna förstått hur de ska spela - och segerraden kan förlängas med ytterligare en match.

Mikael Renberg, före detta NHL-proffs och numera hockeyexpert på SVT, hamnade i blåsväder efter Jonas Fahlmans intervju förra veckan, där han kritiserade kollegor och menade att det finns ett bäst före datum på en expertkommentator.

 

Jag är beredd att hålla med Renberg. Det är dags att rensa bland proffstyckarna.

 

En expert är just expert för att han eller hon har en framgångsrik karriär bakom sig – avslutad i närstående tid, viktigt att påpeka. Ingen ska sitta på ”livstidskontrakt”. Piteås stolthet pekade bland annat ut Håkan Södergren, flerfaldig SM-mästare med Djurgården och ett VM-guld runt halsen - en tv-expert med 20 års erfarenhet av branschen.

 

Det är egentligen inget större fel på Södergrens kunskaper men han ger ett ”old fashion”-intryck, för att inte tala om vad Anders ”Ankan” Palmström gör, där snackar vi stenåldern. Men, och det tycker jag är viktigt att påpeka, dessa gamla uvar har en historia att berätta – och den vill jag fortsätta höra. Men in med nytt expertfolk, definitivt.

 

Quality never goes out of style, säger Södergren. Och det stämmer, men olika tidsepoker kräver sin kvalitet.

Tränarkarusellen snurrar vidare i AIK efter att Alex Miller och AIK gått skilda vägar i dag.

 

Det har varit en turbulent säsong för AIK med tre tränarbyten och ett fjärde på gång, alltså. Allt tog fart tidigt i våras när Mikael Stahre flög sin kos till varmare breddgrader och sportchefen Björn Wesström tog över. När resultaten uteblev köptes Alex Miller in för att rädda AIK kvar i Allsvenskan. Något han lyckades med men väljer ändå att lämna klubben. Och anledning enligt honom själv är att han inte fick bestämma över sina spelare och hur träningarna skulle skötas.

 

Spekulationerna är igång om vem som ska ta över efter Miller. Namn som nämns är - Stuart Baxter, Rikard Norling, Stahre, Björn Wesström?

 

En intressant kombination är Lasse Lagerbäck med Johan Mjällby som assisterande, tycker jag. Två tjurskallar som inte viker ner sig i första taget. Mjällby får stå för lidelse och passion då han har hjärtat på rätt ställe och Lagerbäck för organisation.

 

Vem vill du ska träna AIK?

 

Så här ser oddsen ut hos Nordicbet:

 

Mikael Stahre        2.25
Stuart Baxter        3.00
Björn Wessström        3.50
Rikard Norling        8.00
Thomas Lagerlöf        10.00
Johan Mjällby        10.00
Lars Lagerbäck        15.00

Fotbollsförbundet lyssnade på min uppmaning. Lennart Johanssons pokal ska öppnas för att få slut på spekulationerna om vad som eventuellt är ingraverat på insidan.

 

Det är superbajaren, tillika silversmeden, Ingemar Eklund som påstås ligga bakom detta härliga tilltag att skriva ”Bajen forever” på insidan av pokalen. Förra veckan var det tvärt nej, från Lars-Åke Lagrell och Lennart Johansson, på frågan om pokalen skulle öppnas. I dag blåser det alltså andra vindar…

 

Och om inskriptionen finns där ska den tas bort.

Elitserien blev en hockeyprofil fattigare i går när Marcus Ragnarsson tvingades ge upp hockeykarriären på grund av en efterhängsen axelskada. ”Ragge” har bitit ihop och försökt spela allt sedan skadan uppstod förra säsongen, men efter två SM-guld med Djurgården och 268 elitseriematcher sa kroppen till slut stopp.

39-åringen gjorde nio NHL-säsonger, spelade över 700 matcher och en av Ragnarssons höjdpunkter på andra sidan pölen var NHL All Star-matchen 2001.

Jag kommer att minnas "Ragge" som en särskilt bra defensivt spelande back. En otroligt nyttig spelare som offrade sig för laget och var omtyckt av såväl spelare, ledare och fans.

Letade på nätet och hittade det här klippet när Ragnarssons axel går ur led. Han trycker tillbaka axel på plats och kör vidare. Rena rama Mel Gibson-tricket... Tycker i alla fall att det personifierar numera ex-elithockeyspelaren mycket bra.

Grattis Malmö – ”bajen forever”-pokalen till er.

 

Förlåt att jag inte är jublande glad, men så är jag inte Malmöit heller. Och ingen allsvensk-it alls. Än.

 

Nä, den viktigaste kampen börjar på onsdag på Norrporten Arena.

 

– Giffarnas kamp om den sista allsvenska platsen - GIF vs GIF.

Ett tips till alla ledsna helsingborgare är att leta sig till Söderstadion på lördag för att söka tröst för missat SM-guld. Och hoppas att laget tar revansch genom att tvåla dit Hammarby i Svenska cupen-finalen.